Som ni kanske hör kommer ordet från adjektivet prekär som betyder ”mycket bekymmersam”. Alltså handlar prekaritet om att befinna sig i en mycket bekymmersam livssituation. Det gör man till exempel som bostadslös, utan fast anställning, uppehållstillstånd eller förnimbar framtid.
Organisering
Organisering är en form av gemensamt tvång – som potentiellt kan återskapa gamla förtryck i nya former – och ändå är det allt vi tillsammans kan göra. Vi måste hitta de uppoffringar vi tillsammans är beredda att göra – ett sätt att arbeta gemensamt. Materiell och kulturell fattigdom har varit grunden för många svenska folkrörelser – t.ex. punken kan ses som ett våldsamt utbrott mot denna brist.
Idag är vårt arbete såväl som vårt sociala liv dominerat av osäkerhet och digitalitet, vår fattigdom tar sig andra former. Det tar sig uttryck i en rastlöshet och osäkerhet som vi tror kräver nya former av organisering – centrerat kring gemensamt rum. Den här delen av hemsidan kan ses som en plats för hjärnstormande. Vi känner till nödvändigheten i strategi och taktik men vi måste försöka vara ännu mer lekfulla och experimentella i vår rörelse.
Om Prekaritet
Prekariatet är ett projekt runt osäkert liv och arbete. Vi vill vidga utrymmet för förståelse och politisering av osäkerhet, fram tills nu ett icke-ämne för den etablerade, självutnämnt politiska maktsfären. Denna sida är ett första försök att samla och sprida vår gemensamma politiska, intellektuella och konstnarliga medieproduktion för att skapa rum för ämnet.
Dagens kapitalism och patriarkat är förändrade. Den gamla uppdelningen – mellan fabriken och hemmet, fritid och arbete, det privata och det politiska – är sen länge i upplösning. Ungdomskulturerna från 60-talet och framåt bröt med detta gamla samhälle och bidrog till att skapa det nuvarande. Arbete och liv idag är fritt men osäkert: på kort eller lång sikt vet få av oss hur vår försörjning och framtid kommer se ut. Vår psykologi formas därefter – vi är vana vid stress och osäkerhet, att behöva marknadsföra oss som varor för att behålla våra jobb. Inte minst är vi vana vid att upprätthålla en individuell tro på att det en dag kommer att bli bättre – en dag kommer vi att få tid att göra det vi verkligen vill göra. Dessa drömmar, som morötter hängandes framför oss, är i slutändan grundade i gigantiska lån (studier, privatkonsumtion, boende). Lånen och finansmarknaden som bar upp dem, är återigen på väg att krascha. Alla våra drömmar är hotade, tillsammans, och vi har en gemensam utgångspunkt igen.
Prekariatet, en allusion till proletariatet, används som stridslysten beskrivning (av oss som grupp) i avsikt att betona de subjektiva och utopiska stunderna i prekariseringen (av ordet prekaritet, ung. osäkerhet, för en mer ingående beskrivning, se prekariatet.se/prekaritet). Vi ser ”prekariatet” som grunden för en ny praktik. Att tidigare marxistiska och feministiska ramverk inte längre är användbara för sig, är sen längre klart. Nya teorier för liv och arbete finns redan, sedan årtionden tillbaka. Men vad som konkret, inte bara som akademisk abstraktion, följer av det är oklart. Vi hävdar att det kommer krävas ett ”vi”, en medveten strategisk subjektivitet, för att göra praktik av teorin.
En viktig aspekt av det här projektet är att det är ett pågående arbete. Saker kommer att förändras under processens gång, vi tar oss friheten att starta från noll och experimentera, göra misstag och lära oss och utvecklas under tiden. Vi utgår ifrån den tid och det rum vi själva befinner oss i, främst Stockholm men med material och utbyte med resten av landet och delar av Europa och världen. (Dessa olika platsers politiska perspektiv har sina rötter i många olika tanketraditioner.) Vi utger oss inte för att representera någon befintlig ställning inom den samtida antikapitalistiska rörelsen – att hävda representation för en viss ställning innebär risken att ge en förvrängd bild av verkligheten. Däremot utgår vi ifrån en position som vi tror många delar och som är mångfacetterad – i bästa fall ser vi en resonsans i de sammankopplade rörelserna.